2 juni 2005

Mariakyrkans ungdomskör

De som läst infot om mig här på sidan kanske kommer ihåg att jag sjunget i kör. Jag började nån gång i höstas efter att min kompis ville att jag skulle komma och pröva. Jag älskar att sjunga och i högstadiet så var jag med i skolans kör. Fast jag sjunger inte speciellt bra om jag får säga det själv. Visst jag ska inte överdriva häller, är ju inte urusel. Jag klarar ju av att sjunga rätt toner och jag förstör inte för det andra, men det finns inget speciellt med den. Men det är det som är så bra med att sjunga i kör, för då sjunger man tillsammans och det är inte lika stora krav på att varje röst ska vara perfekt. Dessutom så är det mycket tryggare när man står på scen och när det är fler som sjunger runt omkring så vågar man ta i mycket mer än vad man annars skulle ha vågat. På samma sätt så hjälper men de andra och så går det runt så.

Som jag skrev tidigare så sjöng jag ju innan i skolan kör. Men det var ju inte mycket till kör det. Det var väl jag och Kajsa som vågade sjunga, de andra ville inte ta i och för det mesta så lät det falskt. Jag har lyssnat på inspelningar från skolavslutningen och jag skäms verkligen. Visst att det inte var den bästa inspelningen häller, men jag vet att det inte kan ha låtit så mycket bättre ändå. Det var en så stor skillnad när jag började i min nuvarande kör. Alla är där för att sjunga och den märks eftersom alla försöker sitt allra bästa. Dessutom så har vi en körledare som faktiskt kan spela piano och alla lär sig sångerna efter att ha sjungt igenom dem några gånger.

Men man kan inte alltid kalla det för en kör. Vi är inte så jätte många, på senaste tiden så har flera slutat för att de inte hinner med och för att de har tappat intresset. Så när vi alla är där så är vi bara nio stycken. Men det är inte så ofta som vi är alla häller. Det har hänt mig två gånger att vi bara varit två stycken där. Då är det verkligen ingen kör. Men det är roligt ändå för då får man extra tid att öva själv och få lite extra hjälp och tips. Dessutom så hör man sig själv bättre, även om man aldrig han höra sin egen röst så som andra hör den. Annars så är vi för det mesta runt fyra fem stycken på torsdagarna. Som tur är så kommer nästan alla de gånger som vi har konserter och liknande.

Saken är det att även om det är jätte roligt att sjunga och jag trivs i kören, så har jag ändå ett problem. Det är just det att det är en kyrkkör. Visst vi får ta med låtar själva som vi ska sjunga och vi får vara med och ge önskemål. Men det finns ändå en massa psalmer och andra "religösa" sånger som vi måste sjunga. Det är dom som vi sjunger på konfirmationer och högmässor sen, som i stort sett är de enda konserter vi har. Visst många psalmer är fina, men det är bara det att ibland så blir det lite mycket. Men värst är det när vi sjunger på konfirmationerna och liknande, att behöva sitta där och lyssna på prästen. Att folk runt omkring förväntar sig att man ska vara med i bönerna och i trosbekänelsen. Jag är döpt, vilket betyder att jag rent tekniskt är kristen. Men jag har inte konfirmerat mig, det eftersom jag inte känner mig kristen, jag tror inte på gud, jesus och den heliga anden. (jag är inte ateist häller) Så det känns lite olustigt att vara med där, bara för att få sjunga tre låtar eller vad det kan vara. Men jag kan ju inte häller bara vara med på träningarna och sen vägra vara med på våra uppträdanden, det är ju som att svika hela kören och det vill jag inte göra, vi är tillräckligt få ändå. Om jag skulle göra det så kunde jag nästan lika gärna sluta. Men det vill jag ju inte häller. Jag vill sjunga och det finns ingen annan kör här i närheten. Så jag är fast och vet inte riktigt vad jag ska göra.

Idag så var det sommarkväll. Det är typ en liten fika stund för tanterna och gubbarna efter mässan. I alla fall så fick vi sjunga för dem. Vi sjöng igenom nästan alla låtar vi gått igenom den senaste tiden. Det fanns ingen präst och det var inte ens inne i själva kyrkan, det vara vi som stod där och sjöng för några pensionärer. Det var riktigt roligt för en omväxlingt. Det var i och för sig inte något jätte stort spektakel, vi hade en publik på under tio personer. Men så fort det är någon som lyssnar så koncentrerar man sig bättre på att det ska bli rätt och det är riktigt bra övnig.

Ända sen jag började i kören så har det egentligen inte varit den riktiga körledaren. Hon har varit barnledig, men jag tror att hon kommer tillbaka snart. Jag har bara träffat henne en gång så jag vet inte hur det är när hon håller i kören. Men jag är säker på att hon inte kommer att vara lika koncentrerad på psalmer som vår nuvarande ledare. Så det finns hopp. :P Om hon kommer tillbaka och det blir fler uppträdanden liknande det idag så tror jag nog att det blir mycket bättre. :)

Nu ska jag bara fixa det sista lilla på dagens uppdatering av sidan och sen så är det god natt.